Veckans Affärers chefredaktör Pontus Schultz skrev i sin blogg den 10 januari att han ”efter att ha jobbat med att få fler kvinnliga läsare till tre olika affärstidningar har blivit en stark anhängare av kvotering”. Att kvotering är det enda sättet att bryta invanda mönster och strukturer. Om Pontus Schultz har rätt, betyder det att minst en hel generation kvinnor skulle tvingas offras i jämställdhetens namn. Den kvinna som vill offra sig själv för nästkommande systrar är välkommen att höra av sig, för mig är det inte ett alternativ. Men självklart måste vi kvinnor bli bättre på att hjälpa varandra i näringslivet.
Generellt är jag emot all sorts kvotering, oavsett om det handlar om kön, hudfärg, sexuell läggning eller handikapp. Att kvoteras till en position underminerar den kvoterades ställning – oavsett hur bra han eller hon är på jobbet. Det är svårt att hävda sig som ny chef eller styrelseledamot om alla i ens omgivning vet att man fått jobbet på grund av sitt kön. Det kommer aldrig att spela någon roll att man var minst lika kvalificerad som den andra sökanden av motsatt kön. Självklart skapar det motsättningar och skeptisism. Självklart blir man lätt ifrågasatt.
Men visst, kanske har Pontus Schultz rätt. Kanske är kvotering det enda sättet att bryta gamla, invanda mönster. Precis som att man kan lära kroppen att göra en rörelse reflexmässigt genom att repetera densamma om och om igen. Ja, kanske är det enda sättet att på ett naturligt sätt få in kvinnor i ledande positioner. Att nöta in beteendet över en lång period. Att tvinga in kvinnor i styrelserna. Om det stämmer, skulle det bli ödesdigert för den generationen kvinnor som nu är på väg in i styrelserummen. Vi som skall förnedras genom att kvoteras in. Vi som då, enligt omgivningens uppfattning, inte är tillräckligt bra för att ta oss in helt på egna meriter. För det är en typ av förnedring, som jag ser det.
Nu finns det säkert en och annan kvinna (och man också, kanske) där ute som skulle argumentera att män ständigt kvoteras till toppjobb. Det vill säga att den som rekryterar gör ett aktivt och medvetet val genom att välja mannen framför kvinnan, när två kandidater i övrigt är helt lika. Men allvarligt talat, bara för att det finns män som beter sig som idioter genom att diskriminera kvinnor på det sättet, skall det verkligen betyda att det är okej för oss kvinnor att göra samma sak? Mitt svar är ett självklart nej.
Men visst finns saker som vi kvinnor kan göra för att bli mer jämställda på jobbet. Vi kan till exempel börja med att hjälpa varandra i karriären, något som män alltid lyckats bra med. Därför grundade jag tillsammans med en väninna för några månader sedan ”Off duty – ett socialt nätverk för kvinnor som inte är rädda för konkurrens”. Medlemskap erbjuds enbart kvinnor som blivit rekommenderade av någon annan – och nomineringen skall grundas på att den potentiella medlemmen på något sätt hjälpt en annan kvinna på hennes väg upp i karriären. Av egen erfarenhet så kan jag tyvärr bara konstatera att det är ganska vanligt att kvinnor istället motarbetar och baktalar varandra på arbetsplatsen. Kanske gör vi det för att så få kvinnor släpps upp på toppen och vi blir rädda för att det skall bli för trångt. Eller kanske finns det ingen kvinna på toppen som kan hjälpa oss upp – utan det uppstår istället konkurrens (precis som det gör även för män) mellan två kvinnor på samma nivå i organsiationen. Oavsett anledning så är det min absoluta övertygelse att kvinnor som hjälper och stöttar varandra i karriären har möjlighet att gå mycket längre än de som väljer att motarbeta sina kvinnliga kollegor. Sedan 80-talet har det funnits kvinnliga nätverk som främst syftar till att över en lunch dissikera skillnaderna mellan kvinnligt och manligt ledarskap. Off duty vill skapa en mötesplats för hjälpsamma kvinnor att lära känna varandra, så att dessa kvinnor på sikt kan få ett väl fungerande kontaktnät bestående av andra pålitliga, framgångsrika kvinnor i alla olika delar av näringslivet. För låt oss nu vara ärliga: bra jobb får man sällan genom att skicka in en ansökan som svar på en platsannons. Toppjobb förmedlas genom kontakter. Man är aldrig bättre än de kontakter man har.
Traditionellt har män fått ett försprång gentemot kvinnor då det givits goda möjligheter att knyta kontakter under värnplikten. Därtill finns redan av manliga förfäder etablerade organisationer, som till exempel den anrika Bachelor’s Club, från den tiden då kvinnor inte fanns ute i arbetslivet på samma sätt som idag. Det är helt okej att kvinnor inte är välkomna. Lite omodernt, kanske, men traditionen bjuder inget annat. Naturligtvis tror jag att det i en framgångsrik persons nätverk måste finnas både kvinnliga och manliga kontakter – och vem vet, kanske kan Off duty vid tillfälle anordna en aktivitet tillsammans med t ex då Bachelor’s Club – men vi måste börja någonstans och det gör vi i varsin klubb.
Några av den uppsjö kvinnliga nätverk som nu etableras kommer självklart att finnas kvar om trettio år och kommer då någon att se en skillnad mellan dessa klubbar – förutom att den ena är för män och den andra för kvinnor? Troligtvis inte. Vi kvinnor ligger med andra ord några hundra år efter männen just nu, men det betyder inte att vi inte kan komma ikapp - och det på relativt kort tid.
Så underminera mig inte, jag vill inte bli kvoterad. Jag är smart, social och stark. Jag jobbar som så många andra halvt ihjäl mig och vill ständigt prestera lite bättre, lite mer. Men framförallt är jag hjälpsam och tacksam för den hjälp som jag själv får. Jag tror att mina professionella kontakter vet att jag får saker gjorda. Att jag inte drar mig för att säga vad jag tycker, oavsett om min åsikt är populär eller ej. Dessa egenskaper gör mig attraktiv som ledare i moderna företag och då är det faktum att jag är kvinna i dagens samhälle enbart en fördel.
Nora Källström
grundare av det kvinnliga nätverket Off duty
Nora Källström är 31 år och har arbetat i ledande befattningar i åtta år. Idag är hon Chief Operating Officer på IT-företaget Unifaun. Hon innehar även två förtroendeuppdrag och driver det kvinnliga nätverket Off duty tillsammans med väninnan Kristina Nilsson.Ovanstående publicerades på http://www.va.se den 16 januari 2008http://www.va.se/nyheter/2008/01/16/pontus-schultz-har-fel/index.xmlEtiketter: kvotering, svenska bolagsstyrelser
